frudoddy

Hej Hallå!
dagens tema får bli kärlek, just därför att det var min och Stefans dag igår, och lite Krilles förståss, han har själv sagt att när vi varit ihop ett år (han brukar understryka officiellt) så har han varit "the fifth wheel" så att säga oficiellt i ett år, och det är det bästa femte hjulet vi kan ha :)

ja som sagt min och stefans dag igår. gud vad fort det har gått, men det gör väl det när man har roligt antar jag. känns på ett sätt som att det var igår som det plötsligt helt oväntat helt utan förvarning bara sa klick, och sen var man fast, men när man tänker tillbaka så känns det väldigt väldigt länge sen som vi hade massa tokerier för oss mitt i nätterna och låg vakna ända till morgonen bara för att få vara med varandra. och sedan efter ett par timmars sömn (i bästa fall) vakna och gå upp, möta allas aningar och låtsas som ingenting. jag försökte länge att ignorera det för mig själv också, men det gick väl inge vidare va tror ja :) vi sa hela tiden att vi bara skulle vara kompisar, försökte förtränga alla känslor när dom sattes i spel, vi sa till alla att vi var ju bara kompisar, för det var ju det vi va, men seriöst egentligen vad är kompisar med förmåner för kompisar? Jag tänkte ofta men herre gud vad är det här egentligen, vad gör vi? Hallå vad blir det? Jag tänkte på att jag aldrig skulle ligga på johans arm t ex och gosa med honom, inget illa åt dej Johan, för jag tycker väldigt mycket om dej och du är min vän men jag skulle aldrig i livet ligga i en säng med dej och kramas, haha. Det var väl då jag insåg egentligen att det var något mer än bara på kompisplanet. Men försökte ändå tänka bort det, slå bort tankarna och känslorna. Det kändes läskigt och konstigt att ligga och kramas med en kompis sådär,att det kändes så himla bra, mysigt och pirrigt och att det gjorde mej lycklig, det gjorde mej fruktansvärt rädd för mej själv, hade jag tappat fattningen helt? hallå vad var det här egentligen? sä här kan man väl inte göra? eller?
Och vi försökte verkligen under en period att verkligen verkligen bara vara kompisar, men som sagt det gick ju som det gick, och tur är väl det för jag vet att det är dej som jag vill spendera hela mitt liv med, och det kanske låter galet och naivt att säga i denna ringa ålder som jag faktiskt är i men det skiter jag i för jag VET att du är mitt livs kärlek, du är han med stor H. Du är den som jag aldrig trodde att jag skulle kunna hitta. Men helt plötsligt stod du där och allt var så oerhört självklart att det skulle vara du och jag, det var som att det var förbestämt, som att Gud (om han nu finns) verkligen skapat oss för varandra, jag är så fruktansvärt lycklig över att få vara med dej.

Ja som ni kanske förstår så kommer detta inlägg mest handla om mitt jobb. Varför? Jo för att det är nästan den största delen av mitt liv just nu, Jag tillbringar 9 timmar om dagen samt ca två timmars restid varje dag på mitt jobb. Det kan kännas jobbigt, men just en sån här dag så spelar sånt ingen roll. Satt och skulle göra en skittråkig felanmälan när Eva kom och sa att hon ville prata med mej. Gick dit efteråt och hon berättade att jag skulle få göra ett specialuppdrag för Tele2. Jag fick två mail och ett telefonnummer till en produktspecialist i Strömsnäsbruk som jag kunde ringa till. Vi håller ju på och ska byta system och allt tankas inte över automatiskt. Därför måste vissa saker läggas in manuellt. Uppdraget handlade om att jag skulle lägga in sekretesskod på alla företags abonnemnag som hade det. (närmare bestämt en excell-fil med över 4000 nummer). Shit tänkte jag som knappt fattar ett skit av det nya systemet (för att tillägga så är det inte någon annan på mitt jobb som gör det heller, så det finns ingen att fråga och våra produktspecilister som kan lite mer om detta system än vi andra, var inte närvarande för tillfället) Oj hur ska detta gå tänkte jag när jag började läsa mailet och såg den väldigt långa listan med nummer. Det var ett fåtal utvalda nere i strömsnäsbruk som redan hade börjat göra detta med alla privat kunder, utan rutin eller någonting (antar att de hade provat sej fram lite och tillslut hittat en lösning, jag säger inte att den är bra och fullt utvecklad men iaf en lösning på hur man lägger in denna kod) Eftersom det inte fanns någon som helst rutin för detta (vi har skriftliga rutiner för allt vi gör) satte jag på mej headsetet och ringde ner till Andreas i Strömsnäsbruk, i hopp om att få hjälp av honom med mina frågor. Han berättade ungefär hur dom hade gjort och efter en stund när samtalet var slut så satt jag helt själv taggad som få och fixade saker direkt åt Tele2. Jag som till och med är ganska ny! Varför inte någon av de gamla rävarna? Dom valde mej och det känns kul. Min team leader Therese sa att jag fått denna uppgift för att jag var så duktig. Det känns hur bra som helst att få höra! Höra och känna att någon märker vad man gör och att någon tycker att det man gör är bra.

Sedan fick jag lära Maria hur man gjorde och det är bara vi två som ska göra detta. Det kommer en från Tele2 imorgon som jag ska ställa en massa frågor till som vi skrivit upp ang det här. Får se hur det går.

Och jag tänker inte sluta än, inte sluta skryta om att jag fått höra att jag är bra. Till och med en av cheferna, han som har mest direkt kontakt med alla Cheferna/VD på Tele2 sa att jag var duktig efter att han hört detta. Det känns bra :) Så nej jag tänker inte sluta utan jag tänker fortsätta denna dag med att va stolt över mej själv för en gång skull och bara suga åt mej all beröm. Så det så!


Och sedan till en anna sak: Ödet! Vad är det egentligen??? Har ni någon gång kännt att saker händer av en anledning? Att sammanträffanden är så bissarra att de blir kusliga? Jag är helt säker på att det finns något som Ödet. Jag är inte riktigt säker på vad det är eller hur det funkar men något finns det iaf.

Så när vi ändå pratar om jobb (känns som jag sitter och pratar till någon när jag skriver "vi" men det är så jag skriver, så jag tänker. jag skriver för att prata ur mej, för att min hjärna ska få plats att andas, eller va den nu gör eller behöver göra, annars skulle den tillsut explodera. Jag är en tänkare och jag kommer nog alltid förbli det. och så länge jag är det så känns det skönt ha dej Bloggis, du kan vara min vän som alltid lyssnar och aldrig dömer och om det är någon som läser mitt dravvel gör detsamma. Jag skriver ner mina tankar och är det någon som gillar att läsa det jag tänker så varsegod :) Nej usch vad jag tänker, som sagt jag är en tänkare men nu får det va bra, åter till "..appropå jobb...så tänkte jag komma till just ett par sådana där sammanträffanden som jag tidigare nämnt som utspelat sej på mitt jobb:

Som ni kanske vet så jobbar jag ju på Tele2's återförsäljarsupport, alltså typ kundtjänst åt de som säljer Tele2. Återförsäljare från hela landet ringer in till oss och vi är ganska många som jobbar och vi får väldigt många samtal per dag. Och på något konstigt sätt har jag lyckats ta emot samtal från följande personer:

* Min granne som jobbar på expert ringde mej

* En dag får jag ett samtal från en återförsäljare som vill kolla upp ett nummer på en kund. Denna kund är min gamla lärare som plötsligt försvann och ingen vet riktigt vart han tog vägen. Och om ni undrar hur jag kan veta att det verkligen var han, så är han den enda i sverige som heter så, det kollade vi upp på Ferlinskolan när vi brukade busringa till honom.

* Sonjas systers pojkvän ringde till mej idag

Är inte detta mystiskt? De kunde ha kommit till vem som helst men istället kommer de fram till just mej, just då! Jag tycker det är knäppt, men man får sej ett gott skratt iaf :)


Nej nu looooovar jag att jag har tjatat färdigt, Ska göra något annat!

Vi hörs när vi hörs!