frudoddy

Hej Hallå!
dagens tema får bli kärlek, just därför att det var min och Stefans dag igår, och lite Krilles förståss, han har själv sagt att när vi varit ihop ett år (han brukar understryka officiellt) så har han varit "the fifth wheel" så att säga oficiellt i ett år, och det är det bästa femte hjulet vi kan ha :)

ja som sagt min och stefans dag igår. gud vad fort det har gått, men det gör väl det när man har roligt antar jag. känns på ett sätt som att det var igår som det plötsligt helt oväntat helt utan förvarning bara sa klick, och sen var man fast, men när man tänker tillbaka så känns det väldigt väldigt länge sen som vi hade massa tokerier för oss mitt i nätterna och låg vakna ända till morgonen bara för att få vara med varandra. och sedan efter ett par timmars sömn (i bästa fall) vakna och gå upp, möta allas aningar och låtsas som ingenting. jag försökte länge att ignorera det för mig själv också, men det gick väl inge vidare va tror ja :) vi sa hela tiden att vi bara skulle vara kompisar, försökte förtränga alla känslor när dom sattes i spel, vi sa till alla att vi var ju bara kompisar, för det var ju det vi va, men seriöst egentligen vad är kompisar med förmåner för kompisar? Jag tänkte ofta men herre gud vad är det här egentligen, vad gör vi? Hallå vad blir det? Jag tänkte på att jag aldrig skulle ligga på johans arm t ex och gosa med honom, inget illa åt dej Johan, för jag tycker väldigt mycket om dej och du är min vän men jag skulle aldrig i livet ligga i en säng med dej och kramas, haha. Det var väl då jag insåg egentligen att det var något mer än bara på kompisplanet. Men försökte ändå tänka bort det, slå bort tankarna och känslorna. Det kändes läskigt och konstigt att ligga och kramas med en kompis sådär,att det kändes så himla bra, mysigt och pirrigt och att det gjorde mej lycklig, det gjorde mej fruktansvärt rädd för mej själv, hade jag tappat fattningen helt? hallå vad var det här egentligen? sä här kan man väl inte göra? eller?
Och vi försökte verkligen under en period att verkligen verkligen bara vara kompisar, men som sagt det gick ju som det gick, och tur är väl det för jag vet att det är dej som jag vill spendera hela mitt liv med, och det kanske låter galet och naivt att säga i denna ringa ålder som jag faktiskt är i men det skiter jag i för jag VET att du är mitt livs kärlek, du är han med stor H. Du är den som jag aldrig trodde att jag skulle kunna hitta. Men helt plötsligt stod du där och allt var så oerhört självklart att det skulle vara du och jag, det var som att det var förbestämt, som att Gud (om han nu finns) verkligen skapat oss för varandra, jag är så fruktansvärt lycklig över att få vara med dej.