Äntligen Basterds!

Hej Hallå!

Igår va en riktigt slapp dag må jag säga.. Det enda vettiga jag gjorde va nog att ta tag i disken.. På kvällen drog jag och Stefan iväg på spontanbio a la Karlstad ! Tummen upp för det !
Fick äntligen se Inglourious Basterds! Tyckte faktiskt den va skit bra , va en del grejer jag hade velat ändra på men i det stora hela så va den helt okej..


ÅÅÅ vad jag längtar till försommaren 2010, saknar verkligen Sweden Rock hur mycket som helst.. Bästa Festivalen någonsin, helt utan tvekan<3..Det är som en liten fristad utan bekymmer, helst ska telefonen va död också så man inte kommer i kontakt med omvärlden alls.. guuuud va skööönt, det känns faktiskt som en frihet..

Angelica Funderar och Försöker tänka till:
Vill verkligen börja plugga, har funderat lite. Men så kommer de vanliga gamla oroliga tankarna och hälsar på igen.. vad händer om jag inte skulle klara av det, har redan glömt bort hur mycket som helst från gymnasiet.. tänk om jag kör fast, tänk om jag kommer på efter ett och ett halvt år att detta absolut inte är något för mej .. och alla studielån.. pust.. det är jobbigt att vara ung och obildad i detta arbetslösa samhälle.. börjar känna en liten nervös kris inom mej..

Jag beundrar verkligen folk med drömmar, folk som vågar göra något åt sina drömmar, folk som vet vad dom vill med sitt liv och som vågar ta chansen att kasta sej ut för att låta livet ta emot dem..
Själv står jag kvar vid branten och vinglar med ena foten över kanten och vill inget hellre än att kasta mej ut. låta livet och drömmarna hålla mej ovanför marken och ta mej uppåt.. men för det krävs mod mina vänner.. Jag överväger den trygga fasta marken framför den otrygga ostyrliga massan mitt emellan, men regnet faller även över marken och får den allra hårdast packade jorden att mjukna vilket kan få den allra bäste att sjunka..så vad har jag att förlora egentligen? känns ändå som att det är så mycket som står på spel.. men hur som haver så ska jag hoppa, jag kommer att hoppa, förr eller senare..

Trots allt detta dravvel om pengar och framtid så är jag nog en av dem lyckligaste som finns. Jag har haft turen att hitta den bästa killen ni kan tänka er och han är min min min..

Idag blir det hem till Persberg och dola lite, blir nog att åka förbi Johan och Veronica och gratta Veronica i efterskott också..


Don't stop believin' hold on to that feelin'





Det kallas kärlek!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0